• Bli hel nog att kunna springa igen
• Träna minst 3 ggr/frisk vecka
• Göra minst 20 armhävningar i ett sträck på tå
• Ett godisfritt år (läsk, godis, glass, kakor och honung)

Ja, det kommer som sagt inte bli något mer tävlande för mig i år. Jag började min karriär med två 5 kilometerslopp, Vårruset och Blodomloppet, och sen satte mitt knä stopp för mer tävlande. Både Tjejmilen och Hässelbyloppet ställde jag in och så sent som i morse kände jag av knäet efter 3 km lunkande i skogen med mor min. Rätt surt måste jag erkänna, men det är bara att bita ihop och ta nya tag. Jag stretchar, får massage och letar med ljus och lykta efter en foam roller men de är svåra att få tag i. Jag jobbar även stenhårt på att finslipa min löpteknik för att undvika onödigt slitage på leder och muskler och vi får väl se om det fungerar eller inte.

Jag har bestämt mig för att lägga ner alla planer på att springa långt och fort i år och helt enkelt vara nöjd med om jag kan springa över huvud taget.

Trots detta kan jag inte låta bli att snegla på alla roligheter som kommer ske 2011 och drömma om att få vara med och partaja. Jag skulle så gärna vilja springa långt och länge, jag dagdrömmer om att springa långt och länge, men det är inte läge just nu. Så jag försöker bita ihop och jobba på att hela kroppen istället. Och det är väl inte helt dumt egentligen..

Igår for jag alltså till Västerås för att vara med på löpteknikträning med herr Stålbom och det var jag inte ensam om. Vi var runt 15-20 personer skulle jag tro, och jag var lätt långsammast av oss alla. Men det bryr jag mig inte ett ögonblick om.

Jag kom dit alldeles för tidigt som vanligt och smet in på Friskis och Svettis och värmde mig lite innan jag tog mig bort till mötesplatsen. Vi var inte många till att börja med, men ganska snart kom det fler och fler. Sist kom Markus. Vi började med en uppvärmningsjobb på ca 1,4 km och redan där märktes det att jag inte var snabbast av alla. Men det gör inget, jag tänker fokusera på tekniken först och främst och sen ska jag bli snabb.

Hur som helst så fick jag en liten pratstund med Markus och han sa på en gång att jag belastar på utsidan av fötterna och att knäontet med största sannolikhet är löparknä. Han menade också att det inte skulle vara några större problem att få ordning på.

Efter uppvärmningen pratade han en del och varvade det med balansövningar och löpteknikövningar. Kvällen avslutades med lite lätt intervallträning för flåset. Här tyckte han att mitt löpsteg såg mycket bättre ut än under uppvärmningen och jag kan erkänna att jag inte kände av knät alls på slutet.

Summan av träffen är att jag ska slappna av, springa långsamt (för att kunna vara avslappnad) och stretcha som sjutton för att bli av med löparknäet. Jag tänker också köpa nya skor och genast sluta använda inläggen eftersom de får mig att gå ännu mer på utsidan av fötterna eftersom de är byggda för att trycka upp hålfoten.

Idag har jag varit på massage på eftermiddagen och hon tyckte att det lät (och kändes) som löparknä så jag kör vidare på den teorin.

Idag är jag trött. Jag har haft en bra dag, en bra helg, men nu är jag trött. Trots detta tänker jag bege mig till gymmet ikväll. Har jag skrivit det på bloggen måste jag göra det…

Ja, förra veckan var jag ju på clinic i Västerås. Jag laddade ju bra med leverpastej på måndagskvällen och jag mådde pyton hela tisdagen. På onsdagen bet jag ihop och åkte eftersom jag visste att jag inte skulle något annat tillfälle att medverka i höst.

Vi började med att filma våra löpsteg, och det var ju en intressant historia. Jag sprang ”by the book” så att säga, och landade så fint på hälen och sträckte ut knäna bra i varje steg. Markus sa att han förstod varför jag hade fått inlägg. Sen var det i alla fall lite teori och efter det fick vi göra en massa övningar och springa fram och tillbaka på en gräsplan. Det gick bra, det var roligt och intressant och man märkte stor skillnad i känslan.

När vi gjort övningar i ca en timme var det dags att filma igen. Det var tur att de flesta hade vita skor på sig för vid det laget hade det blivit ganska mörkt. Efter filmandet sprang vi lite i backe och så avslutade vi med att ta av oss skorna och känna lite på barfotalöpning.

Filmen visade på drastiska förändringar hos de flesta, det var verkligen milsvid skillnad. Nu dundrade jag inte ner på hälen längre och sträckte inte ut knäna. Men jag behöver tänka på att ”vara i boxen” och försöka hålla igen stegen så att de inte blir för långa.

Jag måste säga att jag är ganska inne på POSE-löpning nu. Allt Markus sa lät så vettigt och han hade mycket goda argument till varför man inte ska landa på hälen när man springer.

Mitt första träningspass körde jag i lördags, då blev det 5 km löpning varav 3 km teknik. 180 bpm är ganska snabbt när man inte är van… Hur som helst så var det ganska jobbigt för höfterna och jag kände av knäet rätt ordentligt på slutet. Men även här avslutade jag med några meter barfota (det lär ha sett ganska kul ut när jag sprang fram och tillbaka i bara strumporna på innergården) och jag inser ju att jag behöver nya skor för perceptionens skull.

Nu måste jag bara fundera ut hur länge jag måste träna själv innan jag kan gå på en uppföljningskurs.