Ja, förra veckan var jag ju på clinic i Västerås. Jag laddade ju bra med leverpastej på måndagskvällen och jag mådde pyton hela tisdagen. På onsdagen bet jag ihop och åkte eftersom jag visste att jag inte skulle något annat tillfälle att medverka i höst.

Vi började med att filma våra löpsteg, och det var ju en intressant historia. Jag sprang ”by the book” så att säga, och landade så fint på hälen och sträckte ut knäna bra i varje steg. Markus sa att han förstod varför jag hade fått inlägg. Sen var det i alla fall lite teori och efter det fick vi göra en massa övningar och springa fram och tillbaka på en gräsplan. Det gick bra, det var roligt och intressant och man märkte stor skillnad i känslan.

När vi gjort övningar i ca en timme var det dags att filma igen. Det var tur att de flesta hade vita skor på sig för vid det laget hade det blivit ganska mörkt. Efter filmandet sprang vi lite i backe och så avslutade vi med att ta av oss skorna och känna lite på barfotalöpning.

Filmen visade på drastiska förändringar hos de flesta, det var verkligen milsvid skillnad. Nu dundrade jag inte ner på hälen längre och sträckte inte ut knäna. Men jag behöver tänka på att ”vara i boxen” och försöka hålla igen stegen så att de inte blir för långa.

Jag måste säga att jag är ganska inne på POSE-löpning nu. Allt Markus sa lät så vettigt och han hade mycket goda argument till varför man inte ska landa på hälen när man springer.

Mitt första träningspass körde jag i lördags, då blev det 5 km löpning varav 3 km teknik. 180 bpm är ganska snabbt när man inte är van… Hur som helst så var det ganska jobbigt för höfterna och jag kände av knäet rätt ordentligt på slutet. Men även här avslutade jag med några meter barfota (det lär ha sett ganska kul ut när jag sprang fram och tillbaka i bara strumporna på innergården) och jag inser ju att jag behöver nya skor för perceptionens skull.

Nu måste jag bara fundera ut hur länge jag måste träna själv innan jag kan gå på en uppföljningskurs.