Jag mailade just till grundaren av Godis- och kaklöftet för att berätta lite om hur det gått för mig och så skulle jag tala om hur mycket jag gått ner i vikt de senaste 6 veckorna. Jag tänker hela tiden att det går ganska långsamt och att det inte händer så mycket, men att det inte gör något eftersom jag fortsätter neråt i alla fall. Så när jag letade upp min vikt (en vecka efter godsilöftets början förvisso) insåg jag att jag gått ner minst 1,5 kg under de här 6 veckorna. Och det är ju fantastiskt. Jag gör verkligen ingenting annorlunda förutom att avstå från glass och godis, jag äter kebab och pommes frites (är helt besatt i pommes frites, det beroendet får jag ta tag i en annan dag), jag dricker vin, jag äter chips (i mycket liten mängd i och för sig) och jag är aldrig hungrig när jag inte ska vara hungrig. Det är ganska fascinerande att godis och glass innehåller så pass mycket kalorier ändå, jag menar, det visste jag ju men jag tror att jag inte riktigt förstått det i alla fall.

 

Lite funderingar så här på kvällskvisten.

Ja, igår åt jag alltså godis. Jag traskade in på ICA och köpte mig en påse lösgodis och tänkte att nu, nu jäklar ska jag äta!! Jag fick i mig ca 15 bitar och sen var jag less. Och de 15 bitarna var inte ens speciellt goda. Så nu har jag förnyat mitt godislöfte och satsar på att klara 8 veckor den här gången. Eller, jag ska klara 8 veckor den här gången.

När jag filosofierade lite över det här igår insåg jag att det verkar som att jag faktiskt börjar ändra min inställning till mat och att äta. För bara några månader sedan hade jag vräkt i mig godis, glass och läsk eftersom "dagen är ju ändå förstörd" och "jag börjar om igen i morgon så jag måste passa på nu". Igår åt jag lite godis, slängde resten, åkte och tränade och kom hem och åt ett ordentligt mål mat.

Det går framåt måste man säga. Och nu tar vi nya tag som sagt.

Nej, 4 veckor får faktiskt räcka. Idag är det jag som äter godis!

Japp, 21 dagar utan kakor, godis, glass och efterätter. Inte illa pinkat. Från och med i dag inkluderar löftet även alkohol. Mhm.

Så har två veckor utan godis och glass passerat (kakor och bullar åt jag inte innan heller). Jag måste säga att det känns riktigt bra, suget är i princip helt borta nu. I lördags svävade tankarna iväg och jag drömde om lösgodis till filmen i ca 5 minuter och sen glömde jag bort det lika fort igen. Jag drack lite mer vin istället. Skämt å sido så går det förvånansvärt bra och jag trivs med att inte äta godis just nu. Vi får se hur länge det håller i sig.

 

On another note så har jag fortfarande problem med knäet och jag är riktigt less på det nu. Jag kommer inte längre än 4 km innan det börjar gnällas och ha sig. Jag surfade runt lite och hittade på att Markus Stålbom ska ha teknikträning med Västerås Löparklubb vid fyra tillfällen i höst och jag har ordnat så att jag ska få vara med på dem (mot betalning givetvis). Jag hoppas att jag kan få mer hjälp med löpsteget och verkligen få bukt med problemet en gång för alla. Första tillfället är i morgon och det är så spännande!

 

Nu ska jag klämma lite knäckebröd, har precis rivit av ett styrkepass på gymmet. Kändes så där. Jag tror jag måste lätta lite på vikterna för att få bättre kontakt med musklerna..

 

Tjing.

Japp, så har man gått 10 dagar utan godis, kakor, läsk och glass så som vi kommit överens om. Det känns riktigt bra och det är inte speciellt svårt att låta bli. Det är inte svårt när man har bestämt sig på riktigt. Gått ner i vikt har jag gjort också. Minst ett kilo och det är jag så glad för, nu ska semestervikten bort!

I övrigt är det ganska tungt av olika skäl. Det är mycket på jobbet och det är mycket hemma och jag lyckas inte riktigt få till det med träningen vilket känns vansinnigt tråkigt och jobbigt. Jag behöver röra på mig men hinner och orkar inte (de äldsta ursäkterna som finns, jag vet, men så är det just nu). Det är ju bra att jag inte äter socker i alla fall.

Idag är förresten dag 6 utan godis och kakor. Veckan har inte direkt utgjort några problem eftersom jag inte har haft aptit på något alls. En flygande start kan man kalla det. Igår var vi på bio och såg Salt med Angelina. Grymt bra, jag blev positivt överraskad. Och inget godis blev det till filmen, jag är så duktig. Ikväll ska jag som sagt på tjejmiddag. Då gäller det att hålla tungan i rätt mun, snart har jag klarat av första veckan.

Ja, första delmålet är att klara 2 veckor utan socker. Vi får väl se hur det går, jag har ju problem med att klara det själv så förhoppningsvis blir det här den där extra pushen jag behöver för att klara det. Eftersom jag ätit glass och druckit cola tidigare idag räknar jag första dagen från i morgon. Men stoppet började 16:45 i dag.

Jag kommer att rapportera här i bloggen hur det går, här kör jag med öppna kort. Jag tror det kommer vara en stor del i om jag lyckas eller inte.

Screw jante förresten, jag ska lyckas!

Nu måste jag bara fundera ut en bra belöning till första delmålet. Några förslag?

Från och med kl 16:45 idag är jag med i gruppen Godis- och kaklöftet. Nu jäklar blir det hårdkörning!

Jag är ju som bekant allergisk mot vetemjöl och mjölk. Äter jag vetemjöl blir jag trött, nedstämd och får munsår och äter jag mjölkprodukter får jag ont i huvudet. Jag har inte ätit mjölkchoklad på lite drygt 8 månader. Förrän idag. Efter en tuff dag på jobbet blev vi bjudna på Marabou mjölkchoklad och jag tog faktiskt några bitar. Jag stängde av hjärnan och den förnuftiga rösten och åt choklad fastän jag inte borde ha gjort det. Satans gott var det. Men jag blir lite rädd.

 

Huvudvärk är ingenting jag dör av, faktum är att jag dör inte av att äta vetemjöl heller, jag mår ”bara” dåligt. Fram till idag har jag aktivt valt bort sådant som jag ätit mycket av förut så som tårta, kaffebröd, choklad och liknande och jag vet att några bitar choklad är inte hela världen ens om jag får ont i huvudet av att äta dem. Men. Jag blir orolig för att jag ska gå upp alla kilon jag har gått ner. För om jag börjar tumma på mina egna regler så finns det till slut inga gränser kvar.

 

Jag har hittat några recept på mjukt bröd som görs på majsmjöl eller bovetemjöl, men jag väljer att inte baka eftersom jag åt massor med smörgåsar förr och jag vet att det faktum att jag avstår från sånt nu är en anledning till att jag inte går upp i vikt.

 

Faktum är att det är jag som bestämmer vad jag äter och inte äter och att äta lite choklad idag raserar inte allt det jag har byggt upp och de förändringar jag har gjort. Men det förutsätter att jag fortsätter att aktivt välja bort sådant som jag inte mår bra av. En gång är ingen gång, om man lär sig av det.

 

Nu släpper vi det och går vidare.

Vi började dagen med 3 km skogslöpning med gånginslag. Vi var ut till päronen igår och sov över och i morse drog vi en vända i skogen med mor min. Det kändes ganska lagom med 3 km efter förkylningen som äntligen (peppar peppar) börjar släppa sitt grepp.

Sen åkte vi hem och jag testa de omtalade "Colting-pannkakorna" till lunch. Ända sedan jag läste om dem första gången har jag velat prova och nu var det alltså dags. Jag gjorde dem på 5 ägg, 1 banan och 2 msk jordnötssmör.



Pannkakorna serverades med hallonsylt och mjölkfri vaniljglass.

Jag måste säga att jag blev lite besviken. Kanske var det för att jag har föreställt mig att de ska vara så goda och många många bloggare höjer dem till skyarna, förväntningarna var ju ganska höga om man säger så. Visst var de goda, men nja, jag vet inte riktigt. Får prova en gång till och komma med ett andra utlåtande.

Resten av dagen har jag spenderat framför tvn. Jag fick låna en film av en kollega, 27 dresses, som jag velat se länge och den gjorde mig inte besviken. Mycket trevlig film.

Så till middag blev det ugnsrostade rotfrukter, potatis och morötter var vad som fanns hemma, samt en hamburgare och lite aioli. Och ett glas rött. Det var inte fy skam kan jag meddela!



Jag hann med en tugga innan jag kom ihåg att plocka fram kameran.

Aiolin är från Kavli (syns på bilden) och helt utan tillsatser, den är fantastiskt god. Den består av ca 75% fett, det kan ju ha med saken att göra.

Nu ska jag surfa vidare, fortsätta glo på tv och ladda inför morgondagen. Om knäna känns bra tänker jag springa en vända i morgon också. Och så ska jag diska, tvätta, städa och plocka. Så nu vilar jag.

Trevlig kväll!

Ja, de senaste veckorna har jag ätit sushi fler gånger än jag kan räkna. Det har öppnat en restaurang på Gränby Centrum och deras sushi är underbar. Idag frågade killen i kassan om jag jobbar i huset, jag tror att jag är där ganska ofta..

Nu ska jag strax möta upp syrran för att åka till IKEA och köpa garderober till hallen. Nu ska det bli lite ordning här hemma!

Idag har jag fallit tillbaka i gamla vanor och ätit en hel del som jag skulle ha mått bättre av att låta bli att äta. Jag väntade tills sambon gått hemifrån så man skulle väl kunna säga att jag gjorde det i smyg dessutom. Jag föll tillbaka i tänket ”Jag börjar om i morgon och därför ska jag passa på att ’unna mig’ idag”, och om det är något jag verkligen avskyr så är det just den sortens tankar. I morgon är en annan dag, visst, men idag är precis lika viktig och betydelsefull som vilken dag som helst.

 

Nu för tiden är jag snällare mot mig själv, jag tycker inte att jag är en dålig människa på grund av att jag ätit saker jag själv tycker att jag inte borde äta. Jag mår inte heller lika psykiskt dåligt när sådana tillfällen inträffar (däremot mår jag fysiskt illa, men det är ju en helt annan femma), jag vet ju att två dagar inte gör 14 kg.

 

Något jag inser är dock att jag behöver vara aktsam med vad jag tänker så att jag inte börjar ”unna mig” varje dag, för då är det snart 14 kg upp igen.

 

Ni kanske förstår vart aprilutmaningen har sitt ursprung..

 

Hur som helst, en annan sak jag funderade på är att det är så otroligt mycket känslor kopplat till mat, matvanor och motionsvanor. Hur kommer det sig att jag skäms över att jag äter sånt jag själv bestämt att jag inte borde äta? Varför skulle jag vara en dålig människa för att jag ger efter för suget en dag när jag inte hade tänkt ge efter för suget? Nu säger jag inte att det är så, utan jag undrar bara vart de känslorna kommer ifrån och varför jag känner så.

 

Jag misstänker att det kan bottna i att feta människor på något sätt anses mindre värda än smala människor. Man är fet för att man har en dålig karaktär och ingen självdisciplin och eftersom viktnedgång är ”den enklaste matematiken” i världen (kalorier in – kalorier ut) måste man ju dessutom vara korkad om man är fet.

 

Något som intresserar mig är min egen inställning till övervikt. För inte alls så länge sedan var jag en person med en hög med kilon som jag behövde gå ner och jag tyckte det var omöjligt och hur svårt som helst. Jag provade den ena och det andra men det kändes som att det var fysiskt omöjligt att låta bli att äta fel saker. Så hittade jag det som verkar fungera för mig, jag uteslöt mjölk och vetemjöl ur kosten samt fick ett kostprogram att följa och kilona rasade. Och i dagsläget känns det inte speciellt svårt längre (rätt motsägelsefullt med tanke på allt skräp jag tryckt i mig idag) utan det känns som att jag verkligen kan hålla mig ifrån sånt som jag bestämt mig för att inte äta. Det är inte en kamp varje dag, varje timme, varje minut så som det var förut. Och jag märker att i och med att jag inte tycker att det är jobbigt så har jag till en viss del tagit till mig andras inställning om att ”hur svårt kan det vara, det är väl bara att låta bli att äta”. Trots att jag vet att det inte är så enkelt.

 

Många tankar far runt i huvudet denna söndagskväll. Och jag tar nya tag nu. Inte i morgon eller nästa månad utan nu.

Tja, jag är inte först ut med en aprilutmaning men här kommer den i alla fall.

Eftersom jag har uteslutit vetemjöl och mjölkprodukter ur kosten så har jag uteslutit en hel del saker som utgjorde en stor del av min kosthållning, som till exempel ostsmörgåsar, pasta och pastasås, glass och choklad. När jag gjorde det bestämde jag mig för att inte utesluta godis eftersom det kändes som att jag "gav upp" så mycket ändå och jag orkade helt enkelt inte "ge upp allt". Därför hade jag en fridag i veckan när jag fick äta vad jag ville (förutom vetemjöl och mjölk då). Det funkade hur bra som helst, det var inte alls svårt att stå emot suget efter sött i veckorna eftersom jag visste att jag "fick" äta en dag i veckan.

Jag hade dock en känsla av att när lördagen väl kom så var jag så inställd på att jag fick äta att jag åt bara för ätandets skull. Och jag bestämde mig för att det var okej, i alla fall så här i början av omställningen.

Nu är det dock dags att ta det här till en ny nivå och därför inför jag Aprilutmaningen från och med i morgon.

Aprilutmaningen går ut på att från och med i morgon till och med den sista april blir det inget mer socker i form av godis, glass eller läsk.

Målet med att lägga om kosten är att få en mer naturlig och avslappnad inställning till maten och till det söta. Jag vill kunna låta bli att äta godis en lördag om det är så att jag inte är sugen på godis. Och jag vill kunna tacka ja till lite glass (mjölkfri givetvis) en tisdag om det är så att jag vill ha det då.

Det här känns som ett bra beslut, jag är övertygad om att det kommer gå hur bra som helst och jag kommer att hålla er uppdaterade om hur aprilutmaningen utvecklas.

Nu ska jag äta lunch och sen ska jag åka till jobbet.

Igår mådde jag ju som sagt inte alls bra. Jag trodde först att det berodde på vinet jag drack i fredags, men jag tyckte att jag mådde obefogat dåligt för så lite vin. Jag var trött och håglös och orkade inte göra något alls faktiskt. Idag mår jag bättre och när jag var och handlade på förmiddagen trillade poletten ner.

Syrran och jag käkade lunch i fredags, jag åt en supersmarrig kycklingsallad. Misstaget jag gjorde var att hälla på lite torkad lök på salladen. Idag när jag var och handlade slogs jag av en tanke när jag såg den torkade löken och jag läste på innehållsförteckningen, ja då, den innehåller vetemjöl. Det förklarar ju varför jag mådde så kasst igår.

När jag först fick veta att jag är allergisk mot vetemjöl och mjölkprodukter kändes det som att livet var slut (aningens dramatiskt kanske, men det var faktiskt riktigt jobbigt) och jag undrade vad sjutton jag skulle ta mig till. Hur skulle jag kunna välja bort allt det som jag tyckte så mycket om? Ostmackor var i princip det jag åt. Flera i min omgivning menade att suget efter sånt skulle försvinna eftersom jag skulle må mycket bättre när jag avstod från sånt som jag mår dåligt av men jag var tveksam.

Nu kan jag ärligt säga att jag inte är det minsta intresserad av att äta ostmackor längre. Jag vill må bra varje dag och om jag mår sådär av att äta vetemjöl då är det faktiskt ingen uppoffring att avstå. Och det är så skönt att ha kommit till den insikten.

Snart är även dag 2 avklarad. Dagen har gått mycket bra, men jag hade en dipp på eftermiddagen, då var jag faktiskt väldigt hungrig och sugen på allt sånt som jag ska undvika. Pizza, pastasallad med ost, fetaost, semla, ja ni förstår ju själva. Men det gick över och jag åkte hem och lagade mat. Idag blev det köttfärs, quinoa och grönsaker. Och det blev, till min förvåning, riktigt gott. Och jag blev rejält mätt.







Nu ska jag ägna resten av kvällen åt Biggest Loser och So you think you can dance. Och kanske pussa lite på älsklingen också..

Idag var alltså dag 1 med det nya kostprogrammet. Jag förberedde mig så gott jag kunde igår genom att laga lunch till matlådan och förbereda mellanmålen. Överlag så tycker jag det har gått bra. Det är enkel men god mat och jag inser nu att jag verkligen tycker det är skönt att slippa tänka ut vad jag ska äta eller hur mycket jag ska äta. För tillfället passar det här med fasta menyer mig alldeles utmärkt!

Jag har hunnit med ett träningspass efter jobbet också. Idag blev det step1 igen på Friskis. Och nu är jag i valet och kvalet eftersom det är sista tillfället på torsdag med den rutinen vi kör nu och jag vill gå men jag hade egentligen tänkt gå på ett yogapass. Jag skulle verkligen behöva yoga och sträcka ut kroppen ordentligt. Ja, vi får väl se hur jag gör. Träna ska jag i alla fall göra.

I morgon blir det en tur på löpbandet. Det ska blir mycket skönt.

Hoppas ni haft en bra måndag!