Först dusch,
sen packa,
sen lunch med syrran och hennes karl,
sen drar jag ut på landet några dagar.

Later.

Jag sov så dåligt i natt, kunde inte somna och när jag väl somnade vaknade jag tusen gånger.

Jag vaknade vid halv tio och då drog jag på mig träningskläderna och gav mig ut på en förmiddagspromenad. 50 minuter blev det, jag lyssnade på P3 och njöt av det svala vädret.

Efter frukost körde jag GymGlam's dvd "Stark och slank på 17 minuter", det brände bra i magmusklerna.

Nu väntar jag på att resten av familjen ska bli klara så att vi kan åka och hälsa på vänner som har bjudit in oss på middag ikväll. Nice.

Nu har jag varit och gjort avgjutningar för att kunna få ilägg. Den 9/8 får jag hämta dem och de ska tyfligen fungera från dag ett. Det känns mycket bra. Det enda jag vill är att kunna springa.

Naprapaten menade att jag kunde börja springa lite lätt igen, 2 x 15 minuter / vecka till att börja med. Så jag snörde på mig löparskorna och gav mig ut med älsklingen för att springa 15 minuter. Det var som att komma hem. Underbara regntunga skyar och luften gick lätt att andas. Efter ca 6 minuter var jag tvungen att stanna eftersom jag kände av knät och jag skulle absolut inte springa om jag hade ont menade naprapaten. Jag försökte några gånger till men det var bara att inse att det inte funkar för mig just nu. Det är bara att invänta iläggen och se vad som händer efter det.

Så nu sitter jag här och känner mig lätt ångestfylld eftersom jag inte har tränat på en vecka, jag ville verkligen springa och så åt jag onödigt mycket till kvällsmat.

Nya tag i morgon.

Tänk vilken skillnad för självkänslan det gör att blaska av ansiktet, kladda på lite mascara och få på sig fräscha kläder.



Jeans från Lindex, tröja från HM, halsband från Miranda och armbanden minns jag inte vart jag köpte.

Nu ska jag packa väskan och sen ska jag åka och hälsa på bästaste mostern i hela världen.

Ha en bra dag!

Det var så roligt att träffa tjejerna! Helt otroligt vilken skillnad det är på lägenheten också, nu börjar den verkligen kännas som hemma och det är kul att ta hem folk.

Jessica och Nattis kom vid halv tre och då drog vi upp på stora staden och shoppade gärnet. Eller, vi försökte i alla fall men hittade inte direkt mycket att köpa. Jag hittade i alla fall ett par byxor, en ticha och en sjal så jag är nöjd. Sen åkte vi hem till mig och käkade tacos och började på vinet. Strax innan åtta kom Ida hit, vi sprang på henne på stan så jag bjöd in henne också. Det var hur trevligt och mysigt som helst och jag måste säga att jag har världens gulligaste vänner!

Nattis och Jessica åkte hem strax efter 23 och jag, Ida och älsklingen fortsatte dricka vin. Vid ett tog jag och Ida en taxi ner på stan och gick till Bryggan och shakade gärnet. Jag var hemma igen strax efter två.

Allt som allt var det en mycket lyckad kväll.

Dagen efter var inte lika lyckad. Jag var vansinnigt bakfull och mådde så dåligt, det var länge sen jag mådde så dåligt. Så nu har jag bestämt att resten av semestern blir vit. Inte en droppe alkohol ska jag dricka. Jag tänker istället fokusera på att äta bra, dricka mycket vatten och träna. Jag vill må bra, hålla vikten och känna mig pigg och stark så därför tänker jag göra val som leder till det målet. Jag känner mig laddad till tusen!

Nu jäklar är det rent här hemma. Bring it on!

Ja, så sa naprapaten i alla fall. Han menade att det var en menisk som var överansträngd eftersom jag pronerar så mycket. Han tycker att jag ska skaffa ilägg så nu har jag bokat en tid hos Gå- och Löpkliniken så får vi väl se vad de säger. Jag fick även en strechövning som jag har gjort en hel del och det känns faktiskt bättre i bägge knäna.

Han ordinerade vila från löpningen så förra veckan sprang jag inte ett steg. Nu är menisken bättre så nu får jag springa 2 x 15 minuter den här veckan och öka fem minuter nästa vecka. And so forth. Men jag har varit trött och smådeppig så i helgen har jag inte tränat alls. Men jag har bokat in mig på ett spinningpass i morgon för det är ju bara på't igen.

Nu har jag semester och det har jag firat med att gå upp två kilo. Känns ju sådär, men det är sånt man får ta när man inte bryr sig om vad man stoppar i munnen (jag inser ju att jag inte har gått upp 2 kg på fyra dagar utan att det är en hel del vätska också, men det känns ju ändå kan jag säga).

Nu ska jag käka frukost (gröt och ägg, nu tar jag nya tag) och sen ska jag städa hela förmiddagen för vid två kommer tjejerna hit! Vi ska shoppa och sen ska vi äta tacos och snacka skit. Ska bli så trevligt!

Jag hade inte insett hur viktig löpningen har blivit för mig. Efter det som hände i torsdags vågar jag inte ta ett steg i löpskorna, trots att jag inte känt av knäna på hela dagen, eftersom jag är rädd att skada mig allvarligt, det gjorde så ont..

Så idag har jag hanterat den frustrationen genom att äta hela dagen. Inte helt logiskt, men så är det. Något att fundera på.

I morgon är det nya tag och en tripp till en ny naprapat ("min" naprapat har semesterstängt) som gäller, hoppas verkligen att det går att få ordning på mig tillslut.

Igår gav jag mig ut på en löptur. Jag hade egentligen bestämt mig för att köra ett pass på gymmet men när SMHI påstod att det skulle bli svalare till kvällen (märkligt att tycka att 25 grader är svalt..) reviderade jag mig plan och bestämde mig för en löptur i stället.

 

Jag var sugen på att slå rekord så jag bestämde mig för att 8 km skulle det bli, nytt distansrekord i löpning utan gångpauser.

 

Hela passet var tungt rakt igenom men jag bet ihop. De sista två kilometerna delade jag upp i 500 meters-block, så illa var det. Men pannbenet var med och jag stannade inte förrän klockan visade 8 km. Siffrorna blev:


Sträcka:      8,00 km
Tid:             00:48:44
Tempo:       6:06 min/km
Snittpuls:    175

Nytt distansrekord med andra ord!

Runt 6,5-7 km kände jag av höger knä lite grann men jag ignorerade det. Och det var väl inte det smartaste jag någonsin gjort..

 

När jag stannade kom smärtan. Det molade och skar på utsidan av knät så jag fick halta hem med pauser för att hämta andan så ont gjorde det. Idag känner jag fortfarande av det och har bokat tid hos en naprapat på måndag (inte det lättaste eftersom hela Sverige stannar under semestertider).

 

Min diagnos är löparknä, vi får se vad de säger på måndag. Nu blir det vila från löpningen ett tag och det mest påfrestande jag tänker göra i helgen är yoga

Till syvende och sist handlar det om att göra jobbet. För att få de resultat man vill ha måste man göra det faktiska jobbet. Även om det känns tungt.

Eyes on the price.

Skjut inte upp till i morgon det du kan göra idag.

Varje ögonblick räknas.

Nu ska jag strax bege mig till jobbet. Ikväll blir det 75 minuter skivstång/kondition på Ultuna. I can´t wait!

Ha en underbar dag!

För två veckor sedan var jag och mycket goda vännen Ida ut och åt middag och sen gick vi till Birger Jarl och lyssnade på coola Veronica Maggio.

Lite bilder från kvällen kommer här.


Kyrkan är rätt stor.


Scenen där det kommer hända.


Vi stod nästan på scenen.


Supercoola Veronica Maggio.


Fyrisån by night.

Jag avslutade mina studier på universitet för ca 2,5 år sedan. Jag påbörjade min akademiska bana genom att skriva in mig på lärarlinjen på Uppsala Universitet och det gjorde jag våren efter att jag hade slutat gymnasiet. I efterhand var det väl inte det bästa valet jag gjort, jag var fruktansvärt skoltrött men hade i princip ingenting annat för mig och dessutom hade jag en idé om att jag ville bli lärare. Studierna gick inte speciellt bra och jag har en del kurser kvar att avsluta från den tiden.

 

Runt jul 2009 fick jag veta att en av kurserna jag inte avslutat skulle göras om och att man nu var tvungen att avsluta den senast augusti i år för att få ut de sista poängen. Jag bestämde mig för att göra det, det kändes som extremt bortkastat att inte få ut de poäng jag hade tagit lån för. Så under 1,5 år har jag inte läst en enda bok för nöjes skull eftersom ”jag kan ju inte nöjesläsa när jag har viktigare saker att läsa”. Och så kom livet i vägen med kärleksstrul, samboskap, trång lägenhet, flytt och renovering så jag har helt enkelt inte haft energi att lägga på studier som inte känns relevanta längre (jag kom på att jag inte ville bli lärare och bytte inriktning).

 

Igår kände jag ett enorm sug efter att bara få koppla av, ha semester och njuta av sommaren men jag kunde liksom inte förmå mig att släppa taget om studierna trots att de enbart orsakade stress. Så jag pratade med min kloka kloka mor och hon sa åt mig att lägga ner det där och att ta det när det passade. ”Var sak har sin tid, och nu är inte tid för att avsluta gamla studier”. Ja, men då får jag ju inte heller ut min examen, svarade jag. Struntprat, menade hon. Du kan ju läsa hur många kurser som helst som du är intresserad av och har nytta av i arbetslivet när det passar sen. Du kan ta ut en annan examen och inte är det bortkastad tid eller pengar för tänk så mycket du lärde dig och utvecklades under din studietid.

 

Och det var som ett ton stenar lyfts från mina axlar. Jag måste inte avsluta det gamla skräpet som ligger och spökar, jag kan fokusera på här och nu och ta det när det finns utrymme för det. Och finns det aldrig utrymme så löser det sig ändå.

 

 

Nöjesläsning!

 

 

Den här sommaren tänker jag vara ledig, pyssla hemma, läsa, sola, bada och njuta i fulla drag av att ha semester. Det ska bli så skönt!

Igår under dagen fick jag en tokig tanke. Man kanske skulle köra lite styrketräning? Det var ju ca tre månader sen sist.. Så jag kollade upp utbudet och bestämde mig för ett pass power på Nautilus.

 

När jag kom hem från jobbet bytte jag om och slängde mig (nåja) på cykeln. Ca 15 minuter tog det att cykla till gymmet. Nu ska jag bara byta ut sadeln på cykeln så att jag slipper metallpinnas som sticker mig i rumpan så ska jag nog kunna göra om det också.

Väl på plats fegade jag ur med vikterna eftersom det var så länge sen jag styrketränade. Och så var vi så pass många att jag vågade bara ta en stång, och det var sånna där stänger som är jobbiga att byta vikter på under passet så det fick vara bra med 5 kg på stången. Det var nog ganska klokt.

 

Under benböjarna körde jag helt utan vikter, allt för att skona knäna så mycket som möjligt. Sen var det armar, axlar, mage och rygg som gällde. Och det känns idag och kommer garanterat kännas ännu mer i morgon. Men så skönt det var! Jag kände mig stark igen och jag insåg än en gång hur underbart det är att använda kroppen.

 

Sen slängde jag i mig lite yoghurt och en banan och så cyklade jag hem igen. Benen fick sitt fastän jag ”mesade” under benböjsövningarna.

 

Nu sitter jag och försöker lista ut när nästa pass blir. Utbudet är ju inte enormt nu under sommaren..

I torsdags var jag ute och sprang och jag fick något av en uppenbarelse. Jag insåg att jag blir lycklig av att springa och även om jag aldrig kommer kunna springa längre än 5 km på grund av knäproblem så är det bra mycket bättre än att inte kunna springa alls. Och det var så skönt att komma till den insikten. Jag tänker naturligtvis fortsätta jobba för att bli helt smärtfri, men blir jag inte det går jag inte under.

Ikväll gav jag mig ut vid kvart över åtta. Termometern visade på 29 grader men jag valde att tro att det var något fel på den. Det visade sig att det var det förmodligen inte. Hur som helst så släppte jag alla tankar på att det skulle gå fort och fokuserade helt och hållet på att genomföra. Det blev 6,14 km på 6 min och 13 sek. Jag är vansinnigt nöjd över att jag inte gav upp och gick (även om det gick extremt långsamt på sina ställen) eftersom jag kände för att sluta redan vid 3,5 km.

Jag byggde lite pannben helt enkelt och övervann håll, värme och tunga ben. Jag bestämde mig för att jag skulle springa till en viss punkt och när jag kom dit valde jag ut en annan punkt och så fortsatte jag tills jag var hemma. Och så malde jag på med mitt mantra: stark, snabb, lätt. Det fungerar eftersom det stänger ute alla negativa tankar på ett väldigt effektivt sätt.

Nu ska jag varva ner lite och sen ska jag gå och lägga mig. Ha en fortsatt bra kväll.

My god, det måste ju vara den bästa film som någonsin gjorts..

Plankan 2 minuter om dagen. Då kommer jag ha stått i plankan i 1 h och 2 minuter när månaden är slut. Det borde göra susen för bålen.

... om jag aldrig tränar?

Det var den tanken som fick upp mig ur soffan idag. Jag har varit aptrött hela veckan och inte orkat med någonting men idag kände jag att jag hade sovit ikapp den sömn jag gick miste om över midsommar. Så jag hoppade i löpardojjorna och gav mig ut. Planen var 6 km men jag fick avsluta vid 4,45 km eftersom jag kände av bägge knäna. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt de där satygen om jag ska vara helt ärligt.

Det positiva i det hela är att det var inte speciellt jobbigt, jag hade kunnat fortsätta utan större problem och det är ju bra. Dessutom är det en fantastiskt underbar sommarkväll med solen som sken och himlen som var blå. Det finns inte mycket som går upp mot sommarkvällar.

Nu ska jag duscha och sen ska jag sova. Ska upp tidigt och jobba i morgon.