Ja, det kommer som sagt inte bli något mer tävlande för mig i år. Jag började min karriär med två 5 kilometerslopp, Vårruset och Blodomloppet, och sen satte mitt knä stopp för mer tävlande. Både Tjejmilen och Hässelbyloppet ställde jag in och så sent som i morse kände jag av knäet efter 3 km lunkande i skogen med mor min. Rätt surt måste jag erkänna, men det är bara att bita ihop och ta nya tag. Jag stretchar, får massage och letar med ljus och lykta efter en foam roller men de är svåra att få tag i. Jag jobbar även stenhårt på att finslipa min löpteknik för att undvika onödigt slitage på leder och muskler och vi får väl se om det fungerar eller inte.

Jag har bestämt mig för att lägga ner alla planer på att springa långt och fort i år och helt enkelt vara nöjd med om jag kan springa över huvud taget.

Trots detta kan jag inte låta bli att snegla på alla roligheter som kommer ske 2011 och drömma om att få vara med och partaja. Jag skulle så gärna vilja springa långt och länge, jag dagdrömmer om att springa långt och länge, men det är inte läge just nu. Så jag försöker bita ihop och jobba på att hela kroppen istället. Och det är väl inte helt dumt egentligen..

Igår for jag alltså till Västerås för att vara med på löpteknikträning med herr Stålbom och det var jag inte ensam om. Vi var runt 15-20 personer skulle jag tro, och jag var lätt långsammast av oss alla. Men det bryr jag mig inte ett ögonblick om.

Jag kom dit alldeles för tidigt som vanligt och smet in på Friskis och Svettis och värmde mig lite innan jag tog mig bort till mötesplatsen. Vi var inte många till att börja med, men ganska snart kom det fler och fler. Sist kom Markus. Vi började med en uppvärmningsjobb på ca 1,4 km och redan där märktes det att jag inte var snabbast av alla. Men det gör inget, jag tänker fokusera på tekniken först och främst och sen ska jag bli snabb.

Hur som helst så fick jag en liten pratstund med Markus och han sa på en gång att jag belastar på utsidan av fötterna och att knäontet med största sannolikhet är löparknä. Han menade också att det inte skulle vara några större problem att få ordning på.

Efter uppvärmningen pratade han en del och varvade det med balansövningar och löpteknikövningar. Kvällen avslutades med lite lätt intervallträning för flåset. Här tyckte han att mitt löpsteg såg mycket bättre ut än under uppvärmningen och jag kan erkänna att jag inte kände av knät alls på slutet.

Summan av träffen är att jag ska slappna av, springa långsamt (för att kunna vara avslappnad) och stretcha som sjutton för att bli av med löparknäet. Jag tänker också köpa nya skor och genast sluta använda inläggen eftersom de får mig att gå ännu mer på utsidan av fötterna eftersom de är byggda för att trycka upp hålfoten.

Idag har jag varit på massage på eftermiddagen och hon tyckte att det lät (och kändes) som löparknä så jag kör vidare på den teorin.

On another note så har jag fortfarande problem med knäet och jag är riktigt less på det nu. Jag kommer inte längre än 4 km innan det börjar gnällas och ha sig. Jag surfade runt lite och hittade på att Markus Stålbom ska ha teknikträning med Västerås Löparklubb vid fyra tillfällen i höst och jag har ordnat så att jag ska få vara med på dem (mot betalning givetvis). Jag hoppas att jag kan få mer hjälp med löpsteget och verkligen få bukt med problemet en gång för alla. Första tillfället är i morgon och det är så spännande!

Nu ska jag klämma lite knäckebröd, har precis rivit av ett styrkepass på gymmet. Kändes så där. Jag tror jag måste lätta lite på vikterna för att få bättre kontakt med musklerna..

Tjing.

Idag är jag trött. Jag har haft en bra dag, en bra helg, men nu är jag trött. Trots detta tänker jag bege mig till gymmet ikväll. Har jag skrivit det på bloggen måste jag göra det…