Blåslagen

Japp, idag blev det faktiskt kickboxning! Det var nära att jag slängde in handduken, hade en svacka vid tre och var så trött men så tog jag mig äntligen i kragen och kom iväg. Väl där var Perry himself på plats och han hälsade glatt och undrade sa: "så du har hittat tillbaka hit". Jo men visst svarade jag och var i princip i chocktillstånd över att han kände igen mig, det var ju ett bra tag sen jag tränade för honom sist.

Hur som helst, tekniken sitter som en smäck fortfarande men jag är sorgligt ur form. Jag teamade upp med en kille som föreslog att jag kunde använda dubbla mitsar vid de raka slagen som vi började med. Jag avböjde vänligt och fnös tyst för mig själv. Dubbla mitsar, skulle inte tro det. Och sen körde vi igång. Satans så jobbigt det var, jag var tvungen att sätta mig ner några gånger mellan ronderna. Men jag imponerade på killen jag körde med, han fick minsann se att jag inte var helt borta när det gäller teknik och det känns ju lite löjligt skönt.

Så nu sitter jag här i soffan, nöjd, lite skakig i armarna och med en del läckra blåmärken som påminner mig om att jag haft jäkligt kul på eftermiddagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0