Vi har en del saker i vår vardag som ingen människa borde behöva handskas med. Tunga grejer som suger otroligt mycket energi och gör oss trötta, nedstämda och slitna. Den senaste tiden har jag ofta vaknat och varit förbannad över att behöva kliva upp och möta dagen över huvud taget. Ni hör ju, det är inte direkt ett recept på lycka.

Jag har på sista tiden hört och sett frasen: ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det som räknas”, och de första gångerna blev jag oerhört provocerad av detta. ”Så det är bara mitt fel att jag mår dåligt?” tänkte jag ilsket och gjorde mentala fuck-you-tecken åt världen. Men på något sätt har jag bearbetat det där undermedvetet och jag vet ju innerst inne att det ligger mer i den frasen än jag ville erkänna för mig själv. Ibland är det ju så skönt att få skylla all sin olycka på alla andra, att ta på sig offerkoftan och riktigt gosa ner sig i den, men nu får det vara slut på det.

Jag läste i en bok jag fick i julklapp att man faktiskt kan göra ett aktivt val, de personer som börjar sin morgon med att se sig i spegeln och tala om för sig själva att de tycker om personen de ser och att det kommer bli en bra dag är både lyckligare och lever längre. Så det tänker jag börja varje dag med från och med nu. Jag bestämmer mig helt enkelt för att idag kommer bli en bra dag, och med tanke på min envishet borde det inte vara några problem när jag väl har bestämt mig.

Idag är en bra dag, likaså i morgon och dagen efter det. Det är dags att hitta glädjen i livet igen.




Lite suddigt, grått och kallt, men jag var glad ändå.