Livet är konstigt.

När jag tittar på min älskling fylls jag av så otroligt mycket lycka och kärlek att jag knappt vet vart jag ska göra av den.

När jag tittar på min älskade älskade mormor fylls jag av en enorm sorg över att livet kan vara så outhärdligt grymt.

Hur kan livet vara så underbart samtidigt som det är så kallt och obevekligt?