För några veckor sedan speed-shoppade jag en kjol på lunchen. Jag knallade in på HM och ryckte åt mig en kjol som såg bra ut, en jeanskjol som slutade strax ovanför knäna, och jag tog den i storlek 40 och 42. När jag kom in i provhytten bestämde jag mig för att prova den i storlek 40 först och döm om min förvåning när det visade sig att den var för stor! Jag fick traska ut och hämta en i storlek 38 och den passade. Jag har alltså köpt en kjol på HM i storlek 38 och den passade. Helt otroligt.
 
Jag är 165 cm lång och i december 2008 vägde jag 82 kg. Under 2009 lyckades jag på egen hand gå ner till 75 kg och i januari i år tog jag hjälp av bästa Madde och fick ett kostprogram som uteslöt mjölkprodukter och alla sorters sädesslag samt var anpassat i kalorinivå till att jag ville gå ner i vikt. Idag väger jag 64,8 kg.
 
I hela mitt vuxna liv har jag velat gå ner i vikt och jag har vid några tillfällen lyckats med det men det har varit tillfälligt och jag har aldrig kommit under 70-strecket. Idag väger jag 64,8 kg och jag tränar och mår bra. Jag har inte munsår och huvudvärk längre (förutsatt att jag inte slarvar med kosten) och jag är mycket piggare och gladare än jag var förut. Jag trivs med mig själv och jag har börjat tycka om mig själv mer och mer. Det är underbart och fantastiskt och faktiskt lite ofattbart. Det är liksom inte svårt längre. Jag unnar mig saker som en kebabtallrik, ett glas rödvin eller enorma mängder godis (ibland) och ändå går jag ner i vikt. Jag har hittat det som fungerar för mig och jag börjar sakta men säkert inse att jag är inte överviktig längre, jag är normalviktig och jag känner mig jäkligt snygg.

Jag är lyckligt lottade och mycket tacksam för allt gott som finns i mitt liv.