Jag vet faktiskt inte om jag har något som sticker ut så där alldeles speciellt. Det ska väl vara känslan som infinner sig i kroppen efter ett tränat pass. Eller känslan när jag tar mig till gymmet tidigt en lördagsmorgon för att köra ett pass power, den där duktiga känslan av att träna en lördagsmorgon när alla andra (sanning med modifikation) fortfarande sover.

Vårruset förra året var i och för sig en trevlig tillställning. Jag sprang fort (för att vara jag) och vek inte ner mig på slutet. Det var kul.