Idag var det inte roligt att kliva ur sängen, usch så trött jag var. Men sambon och grabben kliver upp strax efter sju och jag insåg att jag inte skulle få sova även om jag låg kvar, så jag drog på mig löparkläderna och gav mig ut på en runda. På schemat stod samma pass som förra tisdagen, nämligen 4 km på 28 minuter.

Löpningen kändes ganska tung idag, benen var tunga och jag tyckte inte att jag hade så mycket energi. Men det var skönt att komma ut och trots det gråa var det ett härligt träningsväder.

När jag kom hem och matade in resultatet insåg jag att det inte var speciellt konstigt att jag tyckte att det var lite tungt, jag hade ju sprungit 4,74 km på 28 minuter, vilket innebär ett snittempo på 5:54 min/km och så snabbt har jag aldrig sprungit förut! Då kändes allt genast mycket bättre.

Det blir många rekord slagna nu, jag springer både länge och snabbare än jag gjort förut och det är hur roligt som helst! Jag inser att jag blir lite blind för min egen utveckling men när jag ser det svart på vitt så kan jag säga till mig själv att jag är otroligt nöjd med mina prestationer. Och det som är så fantastiskt är att jag tycker så mycket om det och jag mår så bra av det! Det känns fantastiskt helt enkelt.