Eller inte.

Jag hade bestämt mig för att träna rehab idag, hela programmet och alla övningar. Träningsdagboken ekade ganska tom förra veckan och den här veckan och idag skulle jag träna så det stod härliga till. Jag kom ner till gymmet och klev upp på crosstrainern och insåg att någon (smart?) person hade vänt på den så att man numera står och tittar ut genom fönstret, rakt ut på gården. Där sken solen i all sin prakt, himlen var klarblå och fåglarna kvittrade. Och jag blev bara mer och mer arg, jag ville fan inte stå inomhus och harva på den där maskinen, jag ville vara ute och springa!

13,5 minuter klarade jag innan jag gav upp totalt. Jag gick tillbaka hem och rullade ut yogamattan framför tvn. För ett tag sedan köpte jag en yogadvd på Stadium, Power yoga by Casall tror jag den heter, och jag tänkte att idag var dagen som jag skulle prova den. Jag höll ut i ca tio minuter innan jag var ännu mer förbannad och stängde av. I tio minuter satt jag och lyssnade på hur någon "yogaandades" och det lät så illa, det var ett jäkla väsande bara och det gick helt enkelt inte att bortse ifrån. Dessutom skulle träningen vara 60 minuter men de första 15 gick åt till att sitta rakt upp och ner och lyssna på det där jäkla väsandet (efter tio minuter snabbspolade jag för att se om det skulle hända något snart, och det gjorde det inte).

Jag gav upp. Jag duschade, bytte om och tog en promenad i solen i stället. Ca 50 minuter, 4,5 km och massa sushi senare (jag gick och köpte lunch) kändes det bättre. Solen gör underverk för humöret.