Det är en kamp, det där med maten. Vissa dagar är tyngre än andra. Idag är en tung dag. Jag var 2 millimeter ifrån att dyka med huvudet före ner i en Paradis-ask men i sista sekunden lyckades jag skifta fokus och drog i mig tre nävar russin istället. Det var ju en seger i sig, men det känns inte som att jag vunnit.

Hur kommer det sig egentligen att man kan gå ner 19 kg och ändå ha dagar när man känner sig tjock?

Vi åt tacos till middag igår. Jag äter alltid för mycket när jag äter tacos, det är så otroligt gott att jag pressar i mig mer än jag borde och så blir jag alldeles för mätt. Kanske lite tacos-bakis-ångest som talar?

Och varför är det så att de där gamla tankarna kommer tillbaka? "Jag ska ju ändå får kostprogram att följa snart så då gör det ju inget om jag 'unnar mig lite extra' nu" Försvinn ur mitt huvud!

Jag avskyr den här känslan, tjockis-känslan. Den uppsvällda, uppblåsta, ofräscha känslam.

Jag är övertygad om att man inte ska vara för hård mot sig själv och att man måste tillåta sig att inte vara duktig hela tiden, men vart går gränsen? Hur hittar man en bra balans?

Många dagar har jag en bra balans, tror jag i alla fall. Idag är dock inte en sådan dag.