Igår släckte jag lampan kvart över nio och i morse ringde väckarklockan halv sju och äntligen vaknade jag utvilad! Att träna sent på kvällen (sent och sent, jag är ingen kvällsmänniska kan vi konstatera) är inte min bit kaka, i tisdags slutade jag träna strax före nio, var hemma tio och i säng halv elva men jag somnade inte förrän strax före tolv. Trots att jag är trött och avslappnad till sinnet kan inte kroppen varva ner tillräckligt för att somna. Så, min nya regel är ingen sen kvällsträning. Löpträningen i Västerås är förstås undantaget som bekräftar regeln.

Efter jobbet var jag och klippte mig, jösses vad det behövdes.

Nu sitter jag och förundras över tekniken som låter mig koppla upp mot jobbet så att jag kan jobba hemifrån. Det är på gott och på ont.