Jag är en löpare

Det går inte en dag utan att jag tänker på att springa. Jag tänker på hur underbart det vore att kunna springa obehindrat och utan att behöva bekymra mig om att kroppen ska hålla. Jag tänker att det är verkligen perfekt väder att springa (det tänker jag om i princip alla väder utan värme). Jag tänker att jag vill springa riktigt långt.

Idag är det lite drygt tre veckor sedan jag sprang.

När jag inte kan sova på kvällarna dagdrömmer jag om att jag är ute och springer och att allt flyter på utan problem. Jag föreställer mig en perfekt höstdag med sol, blå himmel och vackra löv och att jag springer och springer och aldrig stannar.

Jag vill inget hellre än att springa men jag vågar inte. Jag vill verkligen inte ha ont, jag orkar liksom inte med att springa och hoppas att knäet ska hålla för att efter några kilometer inse att det gör ont.

Jag stretchar (inte så regelbundet som jag borde), foamrollar med en vattenflaska (inte så regelbundet som jag borde), går på yoga och får behandlingar av hus-osteopaten på jobbet. Jag tycker att det borde räcka snart och att jag borde kunna springa.

Sammtidigt vill jag inte stressa kroppen, om det nu är så att den läker av löpvila, stretch och behandling så är det dumt att skynda för fort fram. Och det är verkligen ingenting dåligt med att alternativträna och bygga en stark kropp.

Men jag vill ju springa. Vi får se hur lång tid det dröjer innan jag vågar snöra på mig löparskorna igen.

Så jag ägnar mig åt andra saker som power, yoga och step. Inte fy skam men inte heller det jag skulle välja om jag kunde välja obehindrat.

Kommentarer
Postat av: Marieh

Jag vet exakt hur det känns. Det är förjäkligt att vilja något så hett men inte kunna lita på att kroppen ska hålla.

På måndag ska jag antagligen springa för första gången på flera veckor och även fast jag längtar så är jag också livrädd.

Det är inte kul.

2010-11-27 @ 22:05:19
URL: http://Mariehsworkout.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0