På med strålkastaren

I helgen föll jag av olika anledningar tillbaka i gamla mönster. Jag sögs in i överätandet igen, och skammen som kommer med den sortens beteende var omedelbar. Den instinktiva reaktionen var att smygäta, och det gjorde jag också. Jag tryckte i mig massa godis ungefär tre sekunder efter att sambon lämnat lägenheten. Fort gick det också, det var absolut ingen njutning inblandad utan det var enbart tvångsmässigt ätande.

Efteråt mådde jag naturligtvis illa och tyckte dessutom ganska illa om mig själv och om situationen. Och jag blev förbannad. Det var där och då jag insåg att jag måste göra allt jag kan för att undvika just vetemjöl för jag vill faktiskt må bra hela tiden.

Och jag blev så förbannad att jag åkte raka vägen till gymmet och gick på ett pass med mamma och moster. Och jag talade om för dem vad som hade hänt. Jag ringde även till min sambo och talade om för honom vad som var som hade hänt. Jag bestämde mig där och då för att jag orkar inte hålla på att smyga och ljuga, jag vill inte det och jag vägrar.

Suget efter "dålig" mat är som troll i skuggorna. När jag försöker ignorera trollen så blir de bara fler och fler och mörkret inom mig breder ut sig och de får mer plats att härja runt på. Men när jag riktar en strålkastare i ansiktet på dem försvinner de ganska fort för de trivs inte i ljuset.

Så på med strålkastaren. Jag går inte med på att det ska vara på det där viset, jag tänker göra allt jag kan och ta hjälp av alla jag kan för att må bra.

Och hör sen.

Kommentarer
Postat av: Jenna

Grymt att du tar strålkastaren till hjälp :) Kan tänka mig att det måste vara mycket effektivt mot trollen!

2010-03-12 @ 21:57:10
URL: http://jennas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0