Det har varit mycket på jobbet den sista tiden. Jag känner hur jag sugs in i allt och tappar perspektiven, jag jagar upp mig och tänker inte tillräckligt långt. Nu har jag i alla fall insett att jag måste ta ett steg tillbaka och lita på att allt kommer att lösa sig. Det kanske inte löser sig på en gång så att jag får precis som jag vill men det kan jag leva med. Jag måste också komma ihåg att tänka positivt (tack för påminnelsen Jenna) eftersom alla negativa tankar påverkar mig och mitt humör till det sämre. Så, nu släpper jag det och så tar vi och hanterar katastroferna efter att de inträffat.

I morgon ska jag få nacken justerad, det ska blir skönt. Jag har inte haft ont den här veckan men jag känner att rörligheten är lite nedsatt. Och så kan vi planera in en tid för att titta på mitt löpsteg också, det ska bli så spännande!

För övrigt vill jag rikta en tanke av tacksamhet till min kropp. Tack kroppen för att du ställer upp på det jag ber om. Tack för att du är frisk och stark och pigg. Tack.

Nu ska jag bädda ner mig med det senaste numret av Runners. Ha en bra kväll.