Släpp och gå vidare

Jag älskar verkligen att prata med min älskling. Han är så klok och insiktsfull och det går verkligen inte att lura honom. Han ställer de svåra frågorna och tvingar mig att vara ärlig mot mig själv.

Jag har den senaste månaden fallit tillbaka i gamla vanor och ätit mycket skräp. Jag har inte gått upp i vikt och det har jag använt som ursäkt för att fortsätta äta. "Vi har inget kök, jag är trött, jag är ju inte tjock". Men så kan jag inte hålla på för då kommer jag tillslut gå upp i vikt igen och det vill jag inte. Därför är det skärpning som gäller från och med nu. En fridag i veckan och den här veckan blir det ingen mer eftersom jag hade en idag. För tillfället är det inte vikten jag är mest oroad för utan sockersuget som jag inte har ork att stå emot. Så kan vi inte ha det.

En annan sak som vi pratade om var att bara för att saker och ting inte blev precis så som vi hade tänkt oss med lägenhet och flytt (vi hade föreställt oss att vi skulle vara färdiga med renoveringen innan vi flyttade in) så kan vi inte gå omkring och sura för det. Vi kan inte heller låta det samlas hur mycket skräp som helst överallt bara för att vi renoverar. Så från och med idag ska vi alla hjälpas åt för att hålla ordning i kaoset. Vi släpper och går vidare.

Prioriteringslistan har förändrats en del:

1. Dra ner drastiskt på godisätandet.
2. Skärpning med mellanmålen! En frukt är inte tillräckligt.
3. Få tag i en målare som kan göra i ordning kontoret åt oss snarast.
4. Få ordning på den gamla lägenheten och få ut den till försäljning.

När detta är gjort får vi ta tag i resten av hemmet.

Och vet ni, det känns som en lättnad. Ingenting är annorlunda mot hur det var när jag kom hem från jobbet idag men ändå känns det hundra gånger lättare eftersom vi har pratat med varandra om det. Kommunikation is the shit. Tur att vi har för vana att prata mycket med varandra.

Nu ska jag sova. Jag kommer sova som en prinsessa inatt eftersom vi äntligen har fixat en rullgardin till sovrummet. Nu kan solen börja skina hur tidigt den vill, det struntar jag högaktningsfullt i.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0