Therese skriver i ett inlägg om hur tankarna som tynger en sätter sig i axlarna och att man blir spänd när problemen hopar sig. Det fick mig att reflektera över att saker och ting faktiskt känns jobbigare nu när jag inte kan träna. Jag har inte tränat den här veckan och inte på hela förra veckan och det märks. När jag tränar så får jag en välbehövlig stund för mig själv och jag kan släppa alla andra tankar eftersom det är jag och min kropp som är i fokus. Jag insåg, när jag läste Thereses' inlägg hur mycket jag saknar det.

Jag vill vara frisk. Nu.