Det är sann lycka att kunna tillbringa 75 minuter med att träna kroppen och känna att man orkar och kan, även om det är lite tungt ibland. Men när det är tungt gör jag mitt bästa för att bita ihop och tuffa till mig lite. Plocka fram lite jävlaranamma och bara köra på. För vad är väl 75 minuter egentligen? Inte mycket.

Nu sitter jag här framför datorn och väntar på att maten ska bli varm och jag känner hur det stramar i musklerna. Jag mår riktigt, riktigt bra just nu. Det är så här det ska vara hela tiden!

Det var en ny instruktör idag som jag inte tränat för tidigare men när höstschemat drar igång nästa vecka så kommer Sarah tillbaka. Henne har jag faktiskt längtat lite efter. Men hon som körde idag var också bra. Det var lite kort med förvarning om när vi skulle byta tempo men annars var hon duktig på att peppa. Hon var ingen Sarah eller Karin, men hon var bra ändå. :)

Jag är hur hungrig som helst nu och det är med ett leende på läpparna som jag tänker på träningsvärken som komma skall.

Hoppas ni får en fantastisk lördag!