När jag slog upp ögonen i morse insåg jag att solen sken ute och jag var snabbt uppe ur sängen för att kolla temperaturen. Det var ca 2 plusgrader ute, strålande sol och klarblå himmel och jag bestämde mig på en gång för att inte låta morgonen och solen gå till spillo. På med kläder och utrustning (skor och klocka) och så ut genom dörren. Jag tog på mig mössan men var lite wild and crazy och bestämde mig för att strunta i vantarna. Och se det gick alldeles utmärkt!

Dagens pass blev 6,41 km löpning på 42 minuter, ännu ett längdrekord noterat. Underlaget lämnade en hel del att önska, det var riktigt halt och blankis på sina ställen så det gick inte fort alls, men det var så skönt! I kurvorna fick jag sakta ner och gå för att inte halka åt skogen och vid ett tillfälle trampade jag snett men annars gick det hur bra som helst. Själva löptekniken var väl inte den bästa alla gånger men framåt kom jag och det var ju det som var tanken.

Tänk om man kunde träna hela tiden.. Och tänk att det finns människor som går miste om den rena njutningen som löpning faktiskt är. Jag är så biten nu att jag inte riktigt vet vart jag ska göra av mig själv.. Hur ska detta sluta?