Innan jag gick och la mig igår käkade jag två knäckemackor med leverpastej. I morse när jag vaknade mådde jag konstigt, jag mådde illa, kände mig matt i kroppen och kunde inte få i mig någon frukost eftersom jag rapade leverpastej. Jag ringde till jobbet och berättade att jag inte tänkte komma in idag och gick och la mig igen.

När jag vaknade igen, för ca en halvtimme sen, var det lite bättre. Jag kan fortfarande inte äta och jag springer på toaletten ofta så jag kan säga som så att det var rätt beslut att inte åka till jobbet. Jag mår fortfarande illa, kan inte äta, rapar leverpastej och känner mig allmänt konstig och jobbig i kroppen.

Det lär inte bli några leverpastejsmackor för mig på ett tag.

Oj, idag är jag inte pigg någonstans kan jag tala om. Detta trots att jag gick och la mig skapligt igår och sov hela natten. Jag är lite snorig och känner av halsen igen så det blir väl vila för mig idag. Jag hade tänkt mig lite morgonlöpning men det gick inte. Mycket tråkigt eftersom det är så vackert höstväder ute. Aja, piggnar jag till kanske det blir en löptur ikväll.

Nu ska jag göra mig redo för att åka till jobbet. Ha en bra dag!

Jag firade bloggens ettårsdag igår med att dricka lite vin, grilla och äta glass hemma hos päronen. Mycket trevligt var det. Halv tio gick jag och la mig och sen sov jag till nio i morse. Trött? Jo, lite kanske.

Idag hade jag planerat att springa, jag vill ju så gärna springa, men jag började känna av halsen i söndags och det har inte försvunnit än. Kanske kanske struntar jag i det och springer ändå, vi får se, men just nu känner jag mig inte på topp om man säger så.

I övrigt stramar jag åt tyglarna igen nu. Ska jag bli av med semesterkilona (de 2,5 jag har lagt på mig) så gäller det ju att skärpa till sig. Och eftersom jag inte kan träna just nu (igen) får jag se till att ha stenkoll på vad jag stoppar i mig helt enkelt. Ja, så får det bli.

Ha en trevlig tisdag!

Igår gav jag mig ut på en löptur. Jag hade egentligen bestämt mig för att köra ett pass på gymmet men när SMHI påstod att det skulle bli svalare till kvällen (märkligt att tycka att 25 grader är svalt..) reviderade jag mig plan och bestämde mig för en löptur i stället.

 

Jag var sugen på att slå rekord så jag bestämde mig för att 8 km skulle det bli, nytt distansrekord i löpning utan gångpauser.

 

Hela passet var tungt rakt igenom men jag bet ihop. De sista två kilometerna delade jag upp i 500 meters-block, så illa var det. Men pannbenet var med och jag stannade inte förrän klockan visade 8 km. Siffrorna blev:


Sträcka:      8,00 km
Tid:             00:48:44
Tempo:       6:06 min/km
Snittpuls:    175

Nytt distansrekord med andra ord!

Runt 6,5-7 km kände jag av höger knä lite grann men jag ignorerade det. Och det var väl inte det smartaste jag någonsin gjort..

 

När jag stannade kom smärtan. Det molade och skar på utsidan av knät så jag fick halta hem med pauser för att hämta andan så ont gjorde det. Idag känner jag fortfarande av det och har bokat tid hos en naprapat på måndag (inte det lättaste eftersom hela Sverige stannar under semestertider).

 

Min diagnos är löparknä, vi får se vad de säger på måndag. Nu blir det vila från löpningen ett tag och det mest påfrestande jag tänker göra i helgen är yoga

Idag har jag varit hos naprapaten på AktiveraKliniken. Det var inte så farligt, jag var lite orolig innan att det skulle vara riktigt hemskt men det var det inte som tur var.

Han tryckte och knäckte och grejade och nu fungerar mina benböjare igen. Jag fick göra ett test där jag låg på rygg med ena benet i luften och så skulle jag hålla emot när han tryckte ner mitt smalben. Det gick inte alls kan jag tala om, jag hade ingenting att sätta emot. Men när vi gjorde samma test efter behandligen var jag stark. Han menade att problemet var inte att jag inte har starka muskler utan problemet var att de inte fungerade eftersom de var så spända.

Jag ska dit igen nästa vecka. Det ska nog bli ordning på mig också.

Så var veckan igång igen. Jag har precis ätit frukost och sitter nu och kikar runt bland alla bloggar jag följer. Det är många som har mycket intressant att säga.

Jag är i alla fall helt slutkörd, vilopulsen låg 10 slag över vad den gjorde förra veckan och jag är såå trött. Jag är fortfarande förkyld och har fått ett superläckert munsår som verkligen är pricken över i:et.

Den här veckan ska jag öva på att lyssna på min kropp. Jag ska vila, återhämta mig och bli frisk. Jag ska också ladda kroppen med energi i form av bra näring och mat som kroppen mår bra av. Jag ska helt enkelt vara snäll mot min kropp och hoppas på att den uppskattar det så mycket att den blir frisk jättefort.

Med det sagt så vill jag återigen säga att jag har haft en helt galet underbar helg och jag skulle inte byta bort den för någonting.

Nej, nu tänker jag sluta deppa. En grinig attityd botar ingen förkylning. Så.

Tja, vad ska man säga. Jag skulle uppenbarligen inte ha gått till jobbet igår.

Nu är jag bra less på att vara förkyld. Jag har visserligen "bara" varit sjuk sen i söndags kväll men så har jag ju inte världens bästa tålamod heller.

Men jag har bestämt mig för att vara frisk i morgon. Så det så.

Nu börjar jag bli lite smått orolig. Tänk om jag inte hinner bli frisk till helgen?

Jag jobbade idag. Eller, jobbade och jobbade, jag var i alla fall på jobbet. Lite möten och lite träffar av nya anställda gjorde att jag ville vara på jobbet idag. Om det var klokt eller inte får tiden utvisa. Jag har i alla fall inte speciellt ont i halsen längre men däremot har jag skallen full med snor och jag nyser tre gånger per minut.

Aprilutmaningen kan i alla fall dra åt skogen. Jag är trött, sjuk och tycker lite synd om mig själv och därför tänker jag äta glass ikväll. Bara så ni vet..

Jag är hemma från jobbet idag också. Har hjärnan full med snor men halsen känns lite bättre. Alltid något.

Jag har bestämt mig för att jag kommer vara fullt frisk tills på fredag. Japp, så är det. Bara så ni vet.

Hur kommer det sig förresten att det alltid är strålande vackert väder när jag är sjuk? Vem är det som har bestämt att det ska vara på det viset? Jag skulle vilja ta mig ett snack med den som är ansvarig för det.

Ni hör ju, bara snor..

Usch, det är verkligen värdelöst att vara hemma och vara sjuk.

Jag skulle verkligen behöva en löptur i solen för att skingra tankarna just nu. Det går ju inte eftersom jag är hemma från jobbet med halsont.

Psyket behöver en sak och kroppen en annan. Hur löser man det?

Nu har jag känt av halsen till och från i snart två veckor, och i morse kändes den mer än någonsin. Därför blir det vila idag, jag tänker göra allt jag kan för att inte bli sjuk eftersom jag ska åka bort nästa helg.

En söndag utan långpass. Aja, vad gör man inte..

Åh, så bra jag mår. Maten funkar, renoveringen går framåt (vi kan flytta snart!!), älsklingen är underbar, vädret är fantastiskt, jag ska träna strax (unnade mig nya träningskläder igår och det blir man så glad av!) och jag går ner i vikt i en alldeles utmärkt takt.

Det känns som att jag har allt jag någonsin velat ha idag. I love it.

I helgen föll jag av olika anledningar tillbaka i gamla mönster. Jag sögs in i överätandet igen, och skammen som kommer med den sortens beteende var omedelbar. Den instinktiva reaktionen var att smygäta, och det gjorde jag också. Jag tryckte i mig massa godis ungefär tre sekunder efter att sambon lämnat lägenheten. Fort gick det också, det var absolut ingen njutning inblandad utan det var enbart tvångsmässigt ätande.

Efteråt mådde jag naturligtvis illa och tyckte dessutom ganska illa om mig själv och om situationen. Och jag blev förbannad. Det var där och då jag insåg att jag måste göra allt jag kan för att undvika just vetemjöl för jag vill faktiskt må bra hela tiden.

Och jag blev så förbannad att jag åkte raka vägen till gymmet och gick på ett pass med mamma och moster. Och jag talade om för dem vad som hade hänt. Jag ringde även till min sambo och talade om för honom vad som var som hade hänt. Jag bestämde mig där och då för att jag orkar inte hålla på att smyga och ljuga, jag vill inte det och jag vägrar.

Suget efter "dålig" mat är som troll i skuggorna. När jag försöker ignorera trollen så blir de bara fler och fler och mörkret inom mig breder ut sig och de får mer plats att härja runt på. Men när jag riktar en strålkastare i ansiktet på dem försvinner de ganska fort för de trivs inte i ljuset.

Så på med strålkastaren. Jag går inte med på att det ska vara på det där viset, jag tänker göra allt jag kan och ta hjälp av alla jag kan för att må bra.

Och hör sen.

Nacken är liiiite bättre nu på eftermiddagen men under dagen har det varit illa. Och så var jag tvungen att klättra i och ur bilen i morse. Kändes ju käckt.

Sambon ligger däckad i feber och grabben hade ont i magen så de har varit hemma idag. Älsklingen är lite bättre nu, alvedonen har tydligen börjat verka, och grabben är fit for fight igen.

Jag tänker trotsa nacken och springa i morgon. Jag kan dock inte göra det på morgonen som jag hade tänkt eftersom jag ansvarar för att få grabben till och från skolan så det får bli i morgon kväll helt enkelt.

Nu ska jag gå och badda sjuklingens panna med en kall trasa. Eller så ska jag peta på honom tills han blir irriterad. Vilket alternativ tror ni är troligast?

I morse vaknade jag och kände mig lite stel i nacken. Aja, går väl över, tänkte jag. När jag kom ut till bilen hade dörren på förarsidan frusit fast så jag fick klättra in från passagerarsidan. Aja, det gick ju det också. När jag kom till jobbet hade den tinat och jag kunde kliva ut som folk.

 

Träningen var tung idag. Det blev ca 6 km på 42 minuter och jag skriver ca eftersom jag kom åt nödstopp-knappen efter ungefär 4 km och var därför tvungen att starta om och blev därmed av med alla siffror. Aja, det blev ju 42 minuter i alla fall och jag gav inte upp.

Sen strechade jag och tyckte att jag kände mig ganska stel i nacken. Och nu sitter jag här och kan knappt vrida på huvudet och har en förjäklig huvudvärk. Och husnaprapaten är inte här idag.

 

Bra dag idag.

I morgon är det "långpass" på löpbandet som står på schemat. 42 minuter och 6 km ska avverkas innan arbetsdagen börjar. Jag längtar verkligen.

Jag har tagit ett stort steg och blivit medlem i Uppsala LK, det känns verkligen hur häftigt som helst. Jag har för närvande inte möjlighet att medverka på träningarna men jag drömmer om en framtid när det är en del av min vardag. Men innan det är möjligt måste vi flytta och se över mina arbetstider.

Nu ska jag laga mat för ikväll och i morgon.

Om ca 1 timme ska jag ta och pallra mig iväg till Nautilus. Idag är det äntligen dags för power igen!

De senaste 7 veckorna har jag gjort en seriös satsning på att lägga om kosten. Dels för att jag fått veta att jag inte tål mjölk och vete samt för att jag behöver gå ner en del i vikt. Hur som helst så har det gått väldigt bra än så länge, jag mår mycket bra just nu och jag tror att det till stor del beror på att jag inte längre äter sånt som jag inte tål. Dessutom har jag gått ner en del i vikt och när jag ställde mig på vågen i morse visade den en vikt som innebär att mitt BMI nu ligger på 25,86 vilket betyder att jag "bara" är på gränsen till överviktig (ett hälsosamt BMI ligger mellan 20,1-25). Det känns fantastiskt, jag har aldrig i mitt vuxna liv vägt så här lite någongång. Och det är bara 0,4 kg kvar till en annan stor milstolpe.

Idag ska jag njuta av livet.

Nej, det blir ingen box idag. Har hafty grymt ont i halsen i natt och vaknade snorig och dan. det blir till att vila mig i form idag. Och det har gått ganska bra hittills.