Ingen kan få mig att må så dåligt som jag själv kan. Jag ältar och ältar och allt är så jobbigt och blir bara jobbigare och jobbigare och det mesta händer enbart i skallen på mig själv.

Det har blivit mycket bättre, men jag har fortfarande dippar när jag tycker att livet suger och allt är riktigt riktigt jobbigt.

Jag måste lära mig att ta mig ur de negativa tankegångarna innan det kommer till den punkten att jag vill säga upp mig på fläcken, göra slut med omedelbar verkan eller bara trycka i mig godis och grejer som tröst.

Fokus på det positiva helt enkelt.