Igår mådde jag ju som sagt inte alls bra. Jag trodde först att det berodde på vinet jag drack i fredags, men jag tyckte att jag mådde obefogat dåligt för så lite vin. Jag var trött och håglös och orkade inte göra något alls faktiskt. Idag mår jag bättre och när jag var och handlade på förmiddagen trillade poletten ner.

Syrran och jag käkade lunch i fredags, jag åt en supersmarrig kycklingsallad. Misstaget jag gjorde var att hälla på lite torkad lök på salladen. Idag när jag var och handlade slogs jag av en tanke när jag såg den torkade löken och jag läste på innehållsförteckningen, ja då, den innehåller vetemjöl. Det förklarar ju varför jag mådde så kasst igår.

När jag först fick veta att jag är allergisk mot vetemjöl och mjölkprodukter kändes det som att livet var slut (aningens dramatiskt kanske, men det var faktiskt riktigt jobbigt) och jag undrade vad sjutton jag skulle ta mig till. Hur skulle jag kunna välja bort allt det som jag tyckte så mycket om? Ostmackor var i princip det jag åt. Flera i min omgivning menade att suget efter sånt skulle försvinna eftersom jag skulle må mycket bättre när jag avstod från sånt som jag mår dåligt av men jag var tveksam.

Nu kan jag ärligt säga att jag inte är det minsta intresserad av att äta ostmackor längre. Jag vill må bra varje dag och om jag mår sådär av att äta vetemjöl då är det faktiskt ingen uppoffring att avstå. Och det är så skönt att ha kommit till den insikten.